Huvuddvärgsignalen som vi känner den infördes formellt i och med 1973 års Säo (samtidigt med de gula hastighetstavlorna). Innan dess kunde dvärgsignaler som även användes för att reglera tågrörelser ha grönt/gröna sken (slutpunkt för vanlig tågväg) eller rött sken (slutpunkt för avkortad tågväg). I enklare ställverk kunde de också helt sakna kulörta sken.

Men tittar man på den här instruktionsritningen för Sundbyberg, som upprättades inför bytet till s.k. Cst-ställverk där, finns det dvärgsignaler med både rött och grönt sken (i mitten av ritningen, på spår 1 - 4 förbi godsbangården). Var detta måhända en nyhet med Cst-ställverken, eller fanns det särskilda skäl till att just dessa signaler blev extrautrustade? (I högra änden av sidotågspåren på personbangården har dvärgarna t.ex. bara grönt sken, dvärgarna för utfart från godsbangården likaså.)

Före 1973 var det inte en huvudvärgsignal, utan en kombination av dvärgsignal med grönt sken och en stopplykta som slutpunkt för avkortadtågväg. Fanns även i 65:an och det skulle inte förvåna mig om det fanns i Mjölby och el-med-el ställverken också.

Tågväg ställd mot stopplyktan fick inte förlängas, utan tågvägen mot stopplyktan var tvungen att låsa upp på tid innan tågväg från dvärgsignalen kunde signaleras. Det finns en massa bökig koppling i 65:an för att uppnå denna opraktiska funktion och tidigare fanns det också i Cst-ställverken.