Denna plankorsning låg mellan Fåglasång och Tomelilla. Den automatiska vägskyddsanläggningen togs i bruk den 15 november 1949. Det fanns då kontrollsignallyktor för signalering mot banan. Sådana lyktor skulle visa fast eller blinkande brandgult sken när vägtrafiken var spärrad, och hade betydelse för rälsbussar som inte säkert kortslöt spårledningarna. Vid Tylehög visade det sig vid besiktningen att kontrollsignallyktorna visade vitt istället för brandgult sken, man var så att säga före sin tid. Det hela rättades dock till innan driftsättningen. Anläggningen hade interlockingreläer från USA; denna relätyp tycks för övrigt i slutet av 1940-talet ha varit en bristvara.

Bilderna togs i oktober 1957. Vid denna tid hade korsningens kontrollsignallyktor ersatts av en V-signal, och det kanske var just denna installation som föranledde signalteknikernas besök?

Fram till 1949 fanns grindar som sköttes av sträckvaktens hustru. Banvaktstugan var dock i dåligt skick och orimligt liten (1 rok). För den automatiska anläggningen krävdes särskild "starkströmsledning" (banvaktstugan var uppenbarligen inte ansluten till elnätet). Vägskyddsanläggning inkl strömförsörjning beräknades kosta 9 500 kr. Vägvaktens lön samt underhåll av grindarna kostade 1800 kr per år. Banvaktstugan revs enligt
banvakt.se 1951. Sträckvakten och hans hustru flyttade antagligen - med bibehållen bevakningssträcka - till Tomelilla, närmare bestämt till en trerumslägenhet i gamla banmästarbostaden. Så var i varje fall planen 1947.

En ny vägskyddsanläggning togs i bruk 1959

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum

Uppgifter från SJ tredje signalsektions handlingar, dnr 10/50