Ingen fara Peter! Jag borde själv ha studerat Banlära 1915 band I innan jag skrev. På sidorna 431-39 finns utförlig beskrivning av den äldre typen av klockor som ringde oavbrutet ungefär som äldre typer av telefoner.
Det dög nog för gående och hästskjutsar men knappast för den som färdades i en bullrande automobil.
I början av 20 talet, tror det var 24, jag har ett häfte någonstans, kom det en ny vägtrafikförordning som gällde bevakning av bl.a. jvgövergångar.
med uppsättning av varningsmärken före övergången i form av kryssmärken m.m. Då försvann nog också den gamla typen av ringverk , och byttes ut mot kraftigt klämtande klockor.

:-) Sune

Äh, jag är bara försiktig för det är så lätt att diskussioner går överstyr på forum och det vore synd.

Mycket intressant om ringverken ur den gamla Banläran. Då känns det som vi närmar oss en bild av hur det faktiskt kunnat låta. Det ringde helt enkelt. Precis som en väckarklocka eller telefon. Då återstår ju egentligen bara hur intensiv den ringsignalen var och det verkar Gunnar Ekeving ha lite info om i nästa inlägg.

Sökandet fortsätter ...

/Peter