Varför valde man sådana för linjen Stockholm Ö-Djursholm ?

Det är ju det vanliga på likströmsbanor.

Du menar väl "på likströmsbanor i Stockholm". Det kräver ju speciella anordningar återledning av körströmmen. Likströmsbanor i Göteborg har det inte. Se t.ex. denna bild:

För information är denna plats numera helt ombyggd. Detta är således en historisk bild.

Nja, jag vill nog hålla med Överkörmästaren om att det är standardlösningen för likströmsbanor.

På sträckor där strömmarna är små (t ex vissa nordliga delar av Roslagsbanan med gles trafik och tydligen Göteborg Spårvägar) kan man klara sig med återledning i den ena rälen. Man får dock se upp med inte ett enskilt rälbrott kan bryta återgångskretsen till likriktarstationen, i så fall kam man få höga spänningar till jord och ev fordon på fel sida av rälbrottet, teoretiskt upp till hela linjespänningen. Särskilt på enkelspår brukar man i så fall behöva lägga en extra ledare (en kabel eller gammal räls) för att garantera återgången även vid rälsbrott.

På en dubbelspårig bana som spårvägen i Göteborg är det ju lätt att ordna detta genom att förbinda de två S-rälerna.