Hej igen! Vi fortsätter med våra genomgångar av smalspårsvagnar, den här gången har vi landat i Uddevalla.

Uddevalla-Lelångens Järnväg
Redan 1881 försöker Uddevalla stad få till stånd en järnväg mot inlandet, men man lyckas inte få ihop tillräckligt kapital. Det är först år 1892 som bolaget Uddevalla-Lelångens Järnväg kan konstitueras. Banan får signaturen ULB då den naturliga signaturen, ULJ, redan är upptagen av Upsala-Lenna Jernväg. Banan byggs under perioden 1893-95 och blir en trefotabana, trots att Uddevalla redan har järnväg med 1217 mm spårvidd i form av UWHJ.

Järnvägen går från hamnen i Uddevalla åt nordost. På vägen mot inlandet passerar man bland annat tråd- och spikfabrikerna i Ödeborg, vilket är den enda egentliga industriorten längs banan. Dalslands Järnväg korsas i Bäckefors innan banan precis som namnet antyder slutar vid sjön Lelång i Bengtsfors där det också finns bruk och träindustrier.

De första åren stiger trafiken stadigt, men i mitten av tiotalet börjar inkomsterna plana ut då man bland annat drabbas en kraftig nedgång i exporten av pitprops (trästöttor till gruvor), vilket hittills varit en givande trafik för järnvägen. Redan i mitten av 1920-talet försöker man förbilliga driften med en motorvagn och under 1930-talet med både rälsbuss och lokomotor.

Trots rationaliseringsförsöken är ekonomin redan i början av trettiotalet är så dålig att tankar på både likvidation och konkurs finns. Vid denna tid går också en av de större kunderna, Ödeborgs bruk, över till lastbilstransporter. För att rädda banan får storägarna och tillika största långivarna, Uddevalla stad och staten, träda in och avstå amortering och räntor på sina lån till bolaget. Efter att ekonomin åter tillfälligt hämtar sig kommer ytterligare ett ras år 1938 och vid det här laget bestäms att staten ska ta över. Banan förstatligas den 1 juli 1940 efter att ha drivits med statlig hjälp en tid.

Trafiken på sträckan Bäckefors-Bengtsfors läggs ned i maj 1960 och sista tåget på den kvarvarande sträckan Uddevalla-Bäckefors går i september 1964.

Personvagnarna
I samråd med Maskindirektör Klemming fattar styrelsen beslut om beställning av hela sju vagnar från Kockums i Malmö inför banans invigning. Beställningen omfattar två boggivagnar och fem tvåaxliga personvagnar. Alla vagnarna har lanternintak.
När vagnarna levereras den 1 november 1894 är banan ännu inte färdigställd och vagnarna ställs upp på Bäckefors station.

Hela den ursprungliga personvagnsparken med undantag av en tvåaxlig vagn. Paradbilden är tagen på Sundsbron strax söder om Ellenö station år 1895.

De båda boggivagnarna är kombinerade första- och tredjeklassvagnar. Eftersom vagnarna har broms ger man dem därför, liksom på flera andra banor, nummer som slutar på noll och fem. Lite övertydligt får de även en bogginolla framför numret och blir därför ACo 05 respektive 010. Vagnarna är av en lite ålderdomlig typ med en extra ingång på sidorna in i tredjeklasskupén.

Bägge boggivagnarna vid banans invigning i Bengtsfors den 31/7 1895. Här ser man den extra sidodörren och fotstegen mitt på den hitre vagnen.

Belysningen sker med fotogenlampor i taket, men vagnarna beställs förberedda med trådar för elektriskt ljus! Vidare bestämmer styrelsen att väggarna i första klass ska vara klädda med vaxduk, värmeledning ska insättas i enlighet med det ”nu vanliga systemet” och i taket ska det också finnas ventilation. Klosetter går styrelsen inte med på då de anses inkräkta allt för mycket på utrymmet.

Av de tvåaxliga vagnarna är de två första kombinerade med tredjeklass och post då man har avtalat med Kongl. Postverket om att ”post skall medfölja tvenne tåg i hvardera riktningen och att s.k. postiljonskupé skall inrättas i tvenne vagnar”. Två vagnar är rena tredjeklassvagnar och den sista är en kombinerad första- och tredjeklassvagn.

Ett blandat tåg i Högsäter strax före sekelskiftet. Närmast loket går 4 st N-vagnar, därefter en F-vagn, CD 1 eller 2, ACo 05 eller 010 och sist en ångfinka.

I denna delförstoring av bilden från Ellenö så ser man att personvagnen längst bort har brevlåda och gult fält på vagnssidan.

Trafiken ökar de första åren stadigt och den första förstärkningen av personvagnsparken görs under år 1901. Man beställer en tvåaxlig kombinerad första- och tredjeklass passagerarvagn från Göteborgs Mekaniska Verkstad. Eftersom vagnen har broms får den nummer 15. Vagnen är i princip en förstorad variant av de första tvåaxliga vagnarna.

Den ena av de två leveransbilder som tas utanför Göteborgs Mekaniska Verkstad på ULB AC 15. Vagnen är tvåfärgad i enlighet med tidens sed.