Jag tror att man skall begränsa sig till en definition där det styrande är skicket/utförandet på fordonen. Ett museifordon är ett fordon som är avsett att visas i drift som museiföremål och det är därför vi inte vill handikappanpassa vagnarna, sätta ATC på loken, måla rörliga eller varma delar i varningsfärg, vara systemkompatibla med nya europeiska snabbtåg eller vad det nu vara månde.

Om en museijärnväg eller en tågåkarförening köper nya fordon för att komplettera de museala, eller som i exempelet tidigare i diskussionen "en batteritruck för miljövänlig växling" eller liknande, så får man nog ta att man måste anpassa dessa till dagens krav för drift på den järnväg som avses. För museijärnvägsföreningarna spelar nog inte detta så stor roll då även gamla arbetsfordon är i högsta grad museala och att användning av dessa är en del i bevarandet av kulturarvet samtidigt som dom i vilket fall ändå måste uppfylla säkerhetskraven för aktuell järnväg.

Man bör nog inte blanda ihop de olika saker vi behöver definiera här, vilket egentligen är tre olika saker:

Museifordon = fordon vars primära syfte är att visas i drift som museiföremål. (Där vi vill ha undantag från regler om tekniskt utförande, märkning och utrustning.)

Museitrafik = tågtrafik som bedrivs i musealt syfte och helt eller till övervägande del med museifordon. (Där vi dels vill ha undantag som möjliggör användning av ovan nämnda museifordon i tåg, t.ex. att slippa ha ATC, men även möjlighet att få rabatterade banavgifter och liknande.)

Museijärnväg = Järnväg som endast är avsedd för museitrafik (Där vi inte vill vara systemkompatibla med andra över huvud taget, t.ex. vill använda säkerhetssystem som är anpassad till den egna verksamheten.)