Kgl. Tele(graf)verket använde begreppet samtalsstation för betjäningsställen med telefonapparater som allmänheten kunde begagna för utväxling av telefonsamtal mot fastställd avgift.

Det var nog en sådan samtalsstation som fanns i Rimbos stationshus; arrangemanget med en telefonhytt med liten lucka mot Pressbyråkiosken för betalning var ganska vanligt, och utmärktes med skyltar med texten "Tele". Anledningen till detta arrangemang var nog att många telefonautomater fram till 1960-talet (?) endast tog emot tioöringar (eller möjligen 25-öringar?), vilket var helt otillräckligt för rikssamtal. Pressbyrådamen kunde antagligen också ta emot och taxera telegram, en sorts primitiv föregångare till Memo och e-post.

Pressbyrån vid stationen i Växjö hade en likadan anordning med lucka i väggen och manuell betalning, jag har själv utnyttjat den någon gång runt 1980.