Vad var det som var udda med Altorp?

Den var helt automatisk och kunde inte manövreras av någon tågklarerare. Tkl i Djursholms ösby kunde dock nödutlösa stationen som helhet, det var det enda.

Infartstågvägarna ställdes automatiskt när tåg närmade sig stationen. Utfartstågvägarna ställdes av att konduktören tryckte på en knapp. Om det var möte så fick man invänta det.

Fanns det någon "förregling" (i vid bemärkelse) som hindrade att utfartstågväg lades innan mötande tåg inkommit eller förlitade man sej på konduktörens observationsförmåga?

Från anläggningens ibruktagning 1961 (tror jag att det var) var det så här:

Mellan Dj Ösby och Altorp fanns det linjeblockering. I Dj Ösby fanns det en blocksignal vid stationsgränsen (L2), men i Altorp mot Dj Ösby fanns det bara en utfartssignal från spår 1 (1/5), som också hade "blockfunktion".

Mellan Altorp och Näsbypark fanns ingen linjeblockering, men utfartssignalen i Altorp från spår 2 mot Näsbypark, 2/6, den kontrollerade genom spårledningar hela sträckan till Näsbypark samt spåren i Näsbypark.

Ett problem med Altorp var att anläggningen lätt "gick i baklås", om någon förare eller konduktör tryckte på knappen i manöverskåpet för körsignal i utfartssignalen och villkoren inte var uppfyllda, vanligen för att det mötande tåget ännu inte hade kommit in. Då var nödutlösning från Dj Ösby enda möjligheten. Detta tog ganska lång tid före tågradions tid, eftersom tkl i Dj Ösby inte hade någon annan överblick över Altorp än den han kunde få genom att prata på induktortelefonlinjen med något av tågen. "Ser du 243?" "Ja, de står stilla inne på spår 2." "Okej, då nödar jag." (Självupplevt i Dj Ösby under 1975 och 1976.)
/up

Intressant!
(Och lite roligt...)

/TKO