Sant igen, det är lättare för MRO även om det finns gränsfall där också. Men det du talar om är egentligen en situation där medlemskap i JHRF skulle bli intressant för mindre seriösa aktörer som ett sätt att hitta ett kryphål gentemot TS. Idag finns det ingen Rune som gått med i JHRF för att kunna köra Upptåget med Co13-vagnar och J-lok. Det finns m a o en början att hålla koll på, vilka är vi som redan är med och vad förenar oss? Det kanske är en liten men viktig kärna av verksamheten som ändå -trots alla olikheter- gör oss rätt lika. Sen är det upp till nya sökande att visa vad de går för och på vilket sätt de passar in.

Var placerar vi DVVJ eller forna VHVJ, är de inne eller ute?

Jag skulle vilja dra paralleller till välgörenhetsorganisationer. Inte för att gamla tåg är välgörenhet, men för att det finns en tydlighet kring det icke-själviska ändamålet med verksamheten. Vårt icke-själviska ändamål är det som definierar oss i förhållande till en operatör där ägaren driver verksamhet för att tjäna kosing, mycket, lite eller lagom kosing spelar ingen roll. Om slutsatsen är att "denna verksamhet" skulle läggas ned om den vore förlustbringande, d v s ett ägartillskott skulle inte ske om det inte fanns utsikter att det på något vis förräntar sig, då är vi en bit på väg att förklara vad icke-kommersiell verksamhet är. Det är ju den verksamhetstypen som myndigheter är villiga att stödja, men vi måste peka ut den åt dem om den ska kunna priviligieras. För att fortsätta med parallellen till välgörenhet: Vitsen med att fastställa en ram för vad en "museiförening" är, är ju som du sa att den då kan certifieras, jämför med ett 90-postgironummer. De som gör såhär och framlever sina dagar enligt dessa principer är de som berörs av lättnader och viss status.

Då kan vi genomföra plandampf-arrangemang (huu, 1200 drar Uppsalapendeln eller ett ånglok drar gods åt GC) därför att det är "Röda Korset" som gör ett jippo av någon i slutänden "humanitär" anledning. Om "Leffes afrikahjälp & alltjänst" försöker sig på samma sak så är det genast mer suspekt - och tydligt - att något inte står rätt till. Myndigheterna (åter till järnvägsbegrepp) vill ju priviligiera "rättrogen" verksamhet - alltså måste den definieras och inte minst accepteras som trovärdig i sitt uppsåt.