surnad mjölk (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Ante Svensson , söndag, februari 17, 2008, 19:36 (5245 dagar sedan) @ Henrik Mundt

Nu spickar jag!!
Visst är det obehagligt att se alla vedemöder bli till inget. Men mine herrar är det inte på tide att se sanningen i vitögat.
Det finns et icke ringa antal som är intresserade av gamla tåg men hur många är tända på att veckoslut efter veckoslut år ut och in skulle använd all sin lediga tid på gammalt järn och samtidigt ha en familj. Hur många har kundskaporna att få ett lok att rulla? Hur många tyckar det är livet att byta slipers, röja sly etc. samtidigt med attt du hela tiden får lägga pengar emellan.
Jag har en klar förnimmelse att antalet veteranföreningar kommer att reduceras ganska hårdt dels pga omkostnaderna för att hålla en järnväg igång dels pga av myndigheters krav och inte minst kommuners vilja att ständigt få klagomål från innevånare om lukt, skrot och skadegörelse.
Ångloksepoken tog slut för sådär 35-40 år sedan. Vi nostalgiker måste inse att en ny generation icke ser samma tjusning i våran hobby som vi själva.
För inte så länge sedan var jag på et möte i en veteranjärnvägsförening. Det var 50+ som gälde med några få undantag. Hur många av dessa äldre gentlemän har eller skullje vilja lägga en del av sin tid på lok/vangnar/bana/byggnader etc? Jag har sett vart det bär. Optimismen har lämnat in!!!

Och vad har du för teckning för det konstaterandet? Ett möte i förening X som hade hög medelålder? Skulle folk över 50 vara inkapabla att hitta framgångslösningar? Snarare är det så att om man har ett så pass inkrökt synsätt om verkligheten så blir det därefter. Jag tycker det räcker med dödgräveri här! Att en förening har problem är illa. Att ha någon sorts ödestro för en massa andra föreningar är föga konstruktivt, kommer den dessutom från fåtöljhåll är det värre. Att från läktarplats sitta och tala om hur illa det kommer att gå för verksamheter man inte vet mycket om är bland det värsta jag vet. Det finns föreningar som trotsar den verklighetsbeskrivningen dagligen och andra som är på god väg att göra det. Jag har under alla år jag varit verksam i den här branschen hört om allt som inte går att göra. Av någon underlig anledning har det ofta gått att göra precis det som var omöjligt. Än ligger rälsen, än är inte sista ordet sagt. Stötta dem som kämpar istället för att tala om hur kassa de är!

--
Ante